Begreppet trauma spänner över ett stort fält. Det är individen själv som har
tolkningsrätt inför om det hon/han upplevt har varit tillräckligt omskakande
för att lämna kvarstående psykiska och/eller fysiska reaktioner.
Traumahändelser förföljer oss på olika sätt: som flash-back-upplevelser,
mardrömmar, oförklarliga känsloutbrott, svårhanterlig rädsla, ångest,
hindrar oss att bygga nära relationer, skapar fysiska symtom och svårigheter
m.m.
En svår händelse som satt spår kan vara något du minns mer eller mindre
tydligt men det kan också vara en händelse som du helt eller delvis
förträngt. Du vet att det är ”något som inte stämmer” men du får inte
riktigt fatt i vad det handlar om. Effekterna kan du märka i ditt vanliga
liv, i relationer, i nattens drömmar osv. När du bestämt dig för att du vill
ta reda på vad som hänt, när du vill hjälpa dig själv att hitta sätt att
handskas med svåra upplevelser har du påbörjat en resa som utmanar dig och
som är mycket meningsfull.
När jag möter en person som varit utsatt för en svår händelse vet jag att vi
kommer att behöva en längre tids kontakt. Jag vet att personen i sin takt
och på sitt sätt behöver ges möjlighet och utrymme att upptäcka sina egna
inre resurser att hantera det som skett och vad det skapat för reaktioner
hos henne/honom.
Ett trauma eller chock, sitter i hela vårt system så man behöver möta de
reaktioner som finns kvar från fler aspekter.
Berätta
det som behöver sättas ord på.
Spåra och bemöta
de reaktioner som finns kvar i kroppen: bemöta betyder här: bekräfta och
tillåta uttryck som vill fram samt hitta alternativa sätt för kropp och
tanke att handskas med reaktionerna. här kan man arbeta med många uttryck:
samtal, guidad inre resa (en typ av lättare hypnos där man t ex söker sina
resurser att handskas med traumat); att måla (när ord inte räcker till);
kroppsrörelser som individen och terapeuten tillsammans uppfattar kan ha
inverkan på kvardröjande posttraumatiska reaktioner och massage.
Omprogrammera/lära nya reaktioner:
det terapeutiska arbetet syftar till att så långt det är möjligt hitta sätt
som den traumatiserade individen kan använda för att LÄRA om sitt system:
Vid starka chocker och trauman skapar kroppen och hjärnan
överlevnadsstrategier som fungerar just i stunden men som sedan hindrar och
blockerar oss från att leva fullt ut. Metoder här kan vara att arbeta med
aktiva reflexer på fight -flightreaktioner (MOROreflexen) i konkreta
kroppsövningar och HeartMath; en varm och omsorgsfull metod där man tränar
sitt autonoma nervsystem; från stress till harmoni; dvs att lära systemet på
cellnivå en annan inre balans av produktion och utsöndring av stresshormon
och tillväxthormon, som är den lugnande harmoniserande hormonproduktionen
och som bygger upp kroppen istället för att bryta ner den över tid, som
stresshormon kan göra.
Det sätt jag arbetar har jag tillägnat mig, dels genom mitt egna
traumaarbete (drygt 20 år i olika terapiformer) samt genom ny forskning inom
området (bl a. neurologiskt; hjärnans funktion; kardiologisk: hjärtats
funktion) som visar oss hur hjärna och kropp samverkar och hur man aktivt
kan påverka denna samverkan.